Finns det? O ja… det finns, framförallt där prestationen är väldigt viktig.
När det är viktigt att hästen springer fort, eller för den delen inte springer fort. Eller där den ska “gå i form” eller göra en lång slide stop eller spin.
Där prestationen blir viktigare än vad hästen uttrycker.

Jag har idag träffat en häst som har råkat ut för just detta. Under ca 7 månader stod denna häst uppstallad i träning för “tillridning” hos en person som räknas till en av Sveriges “främsta” inom Reining.

Den nya ägaren som köpte hästen från detta träningsstall ber mig om hjälp och undrar hur hon ska få bukt med sitt nyförvärv. En häst som hon köpte för att den sades vara välriden och trygg. Nu några månader senare så vågar ryttaren inte längre rida hästen för att den blir så orolig och drar iväg när den får ryttare på ryggen.

Jag träffade hästen för andra gången idag och kan konstatera att det är en väldigt ledsen häst, som har tappat bort tilliten till människan och glädjen i tillvaron. Blicken är tom och avstängd, ända tills det är dags att gå till ridbanan, då byts den till oro och rädsla.


Hur har det kunnat bli så här?
Jag tror: ren och skär okunskap.

Detta bidrar till den förklaringen:

Ägaren blev för någon vecka sedan uppringd av tränaren som undrade hur det gick.
När nya ägaren berättar vad hon upplever så får hon helt plötsligt höra att hästen hade “dragit iväg” med dem också några gånger i början. Detta kan ju hända och det gäller att snabbt hitta orsaken och hjälpa hästen hitta tillbaka till balansen på ett bra sätt där varken häst eller ryttare tar skada.
Dock hade denna tränare fått “bukt med problemet” genom att ta ett skarpare bett så att hästen gick att hålla samt att fortsätta driva på i galopp, och genom att longera med inspänningstyglar innan ridning. Tränaren sa till nya ägaren att detta är en “stark häst som behöver ridas/jobbas ordentligt”.

Med tanke på den häst jag träffade så kan det inte ha blivit mycket mer fel än så här. Denna kille är otroligt uppmärksam och lyhörd och blir lätt orolig.
Denna behandling där hästen har “tvingats” till att forma sig för människan har gjort att han har stängt av, gett upp hoppet om att bli förstådd.

Jag tror absolut inte att man gjort så här “fel” med flit, jag tror helt enkelt att det är kunskapsbrist. Man vet inte riktigt vad man gör helt enkelt.

Det här är tyvärr inte den första hästen jag träffar på som kommer från detta träningsstall med en tung ryggsäck full av dåliga minnen och känslor.
Men förhoppningsvis kan vi fortsätta arbeta med denna blott 7 år gamla häst och försöka bygga tillbaka självförtroendet med mycket beröm, tålamod och kommunikation utan tvång, så att han blir en trevlig ridhäst och kompis till någon där ute.
För nuvarande ägare är numera mamma och väldigt rädd om sig, så tyvärr vågar hon inte rida honom längre…

****

Så min önskan till alla hästmänniskor runt om i världen är:
Våga se hästen, våga titta på hästen. Vad säger ögonen, öronen, mulen, svansen? Vad utstrålar hästen? Och våga lita på det ni upptäcker. För det är inte alltid så bra som det kanske ser ut på ytan. Och ingen häst (eller levande varelse av något slag) ska behöva känna sig nedtryckt.

Tack för att ni har läst ända hit.
Vi hörs igen /Emelie