Visst har vi alla hört om hästar som är med om olyckor vid transportering.
Många tänker: ” det händer inte mig, bara andra”. Tills den dagen man är med om något – då förändras det. Helt plötsligt kan det drabba oss alla.

I lördags när jag åkte på motorvägen mot Örebro så låg jag ca 100 m bakom en bil med hästsläp. Precis som många andra så hade denna den övre luckan nedfälld, även om man inte ska ha det.
Plötsligt ser jag ett hästhuvud som kommer ut genom luckan och hästen ser allt annat än tillfreds ut. I dess ögon lyser paniken och det dröjer bara någon sekund innan jag ser två framben som kommer över kanten på bakluckan.

Det är intressant att lägga märket till hur man själv reagerar i sådana här situationer. Medan mitt adrenalin steg och hjärnan började gå på högvarv så passerade det bilar som inte verkade ta notis om händelsen, eller så låg de i en sådan vinkel att de inte såg något.
Hur som helst så skyndade jag mig att köra upp jämsides med bilen. Medan jag gjorde detta så föll hästen tillbaka in i transporten. Jag fick ögonkontakt med föraren och tecknade ferbrilt att det var problem med hästen bak i kärran.
Föraren verkade förstå och saktade ner och gick åt sidan.

Jag hoppas att det gick bra med hästen och ägarna.

—–

Följande halvtimme gick många tankar i huvudet och kroppen darrade lite när adrenalinet återgick till normal nivå.

Otroligt tacksam för att kunna hjälpa till i tid och förhindra en så otäck olycka!
Hade inte en tanke på att hästen hade hamnat framför min bil om den kommit ut, alla tankar var i stridens hetta bara på att rädda hästen.

Nu har jag i vilket fall sett med egna ögon att hästar kan hoppa ut genom bakluckan på en transport, även om det är svårt att tro!

Ta det lugnt på vägarna och var rädda om varandra!
/Emelie